Inför Kalmar Triathlon 2003 fanns förhoppningarna om att gå under 12 h men dem förhoppningarna grusades rätt fort när jag förstod att simningen återigen gått uselt. Desto roligare var det när jag förstod att Ulrika skulle klara av det. Härligt jobbat! Här nedan kommer min Järnmannenberättelse 2003!
Efter att ha tjatat på Ulrika, i evigheter känns det som, så hade hon äntligen bestämt sig för att ställa upp. Löpträningen hade hon skött bra medans cyklingen tyvärr blivit lidande och simningen skulle väl gå iaf. Kunde jag så borde väl hon kunna, var ungefär det resonemang vi hade kört men det resonemanget var så gott som borta när hon provade att simma i våtdräkt i en närliggande sjö. Det gick inte så bra och hon hade i princip bestämt sig för att hoppa av. Jaha, tänkte jag, där kastade vi dryga tusenlappen i sjön! Men hon bestämde sig iaf för att försöka men hon var lite skraj för att komma sist men så resonerar man inte när man gör Järnmannen för första gången. Då är det en bedrift att bara genomföra den!
Vi kom då alltså ned till Kalmar och checkade in på Frimurarhotellet som i princip var ett av de få hotell som inte var uppbokade redan men det dög fint och var riktigt charmigt. Det gick även att beställa en frukostbricka till morgonen därpå vilket vi förstås gjorde då vi ville tanka in ytterligare inför det långa loppet.
Efter
incheckningen på hotellet så gick vi då för att hämta ut
våra nummerlappar som vi gjorde på Stadshotellet så gick vi
för att kolla lite på Kalmar Minitriathlon och jag hoppades få
en skymt av, en via internet nyfunnen kanontrevlig vän, Magnus
Hallqvist under loppet och det fick jag men jag hann tyvärr ej
ta något kort på honom. När vi sedan per telefon fick tag på
honom sa han att han blivit diskad! När vi sedan träffade honom
och hans lika trevliga syrra, Maria, så var han väl inte så
besviken längre utan tog det på rätt sätt fast lite snöpligt
måste det ha känts att ha fått rött kort. Det var visst ett
tjugotal andra som också blev diskade och marshallarna får nog
skärpa sig till nästa år då dem nog var lite för tuffa. Det
var en rätt kort rundbana samt många deltagare vilket nog
gjorde det rätt trångt och det var nog rena
"julafton" för nitiska domare! Nåväl, Magnus och
Maria skulle ställa upp som langare till mig och Ulrika samt ta
några kort på oss. Mycket uppskattat var det! Stort tack! :-)
Senare under kvällen var det dags att fylla på kolhydratförråden lite och det gjorde vi tillsammans med alltid lika trevliga Pär och han blev nog lite förvånad när han hörde att "Ullis" skulle köra också. Senare på vägen till hotellet så gick vi förbi simstranden och jag pekade ut några bojar som vi skulle passera och Ulrika såg skrämd ut och tyckte det såg alldeles för långt ut men blev till slut lite lugnare. Kom då äntligen tillbaka till hotellet för att få sig lite sömn innan den viktiga dagen och jag somnade rätt fort men Ulrika hade visst vaknat ett antal ggr men var lite lugnare på morgonen och natten hade nog gjort henne gott. Av frukosten fick man inte i så mycket, men vi gjorde ett tappert försök och började sedan bege oss till startområdet. Där försökte jag få ordning på grejerna vilket inte gick så bra för det visade sig sedan att jag hade glömt att stänga dragkedjorna på väskan och där låg bl.a. mobiltelefonen som senare under dagen skulle bada i en vattenfylld väska! :-( Men det var förstås inget jag visste då och det var lite spring på toaletten och sen var det ganska bråttom för att hinna med att bli uppmärkt också. Sen träffade vi på Magnus och Maria igen och dom fick en kasse med lite pryttlar som vi kanske skulle behöva under loppet. Dax för start!
Vi begav oss till
simstarten och gav varandra en sista lyckokyss och sen var det
dax! Som vanligt så var man nästan sist iväg men nu tyckte jag
att det var fler som var bakom mig än sist men det var nog en
kombination av att jag körde relativt hårt från början samt
att det var svårt att se hur många deltagare jag hade bakom mig
men det var iaf några stycken. Första varvet gick rätt bra
medans det började bli jobbigt med alla svallvågor som blev
när man blev varvad. Det gjorde inte saken bättre att jag
började bli väldigt pinknödig och hur man än intalar sig så
går det inte att pinka simmandes eller för den delen flytandes.
Kämpade på tills jag började det i vanliga fall så otäcka
grundet som finns en bit ut från land men den här gången var
det välkommet då jag kunde ställa mig upp och hastigt kränga
av mig våtdräkten över axlarna och med en titt över axeln
såg jag att jag hade en stund för mig själv innan det kom
några deltagare. Skönt var det och fanns det några dykare i
närheten så fick dem skylla sig själva! :-) Efter det så gick
det lättare att simma igen och det tredje varvet kändes rätt
okey och jag ökade nog kanske t.o.m. farten på det sista varvet
trots att man började känna sig rätt sliten efter all tid i
vattnet. När jag kom upp ur vattnet så frågade jag vad klockan
var och det var ett dystert besked som återigen visade att jag
tagit över 2 h på mig på simningen. Tiden slutade på 2:09 och
det var en rejäl kalldusch som omöjliggjorde min måltid
totalt!
Men fortfarande fanns ju
chansen att få en bättre tid än vad jobbarkompisen Hasse fick
förra året så lite fanns att kämpa för så jag försökte
skynda på med bytet men att få av en blöt våtdräkt tar
oftast mer tid än planerat. Kom då så äntligen iväg på
cykeln och Marcus Möller ropade på den renaste (!) skånskan
att chefen bara var en kvart före och när jag då frågade vem
chefen var fick jag svaret att det var frun förstås! :-) Efter
min bedrövliga start så gick jag omedvetet på rätt hårt på
cyklingen och redan vid vändpunkten var jag ikapp Ulrika och
strax efter så körde jag om Janne C och bytte några ord med
honom. Jag undrade för mig själv hur Ulrika hade haft det i
motvinden då hon tog det väldigt lugnt vid själva
vändpunkten. Det var rätt tuff motvind fram till vändpunkten
och således var det fin vind tillbaks som gjorde att hastigheten
alltsom oftast var runt 40 km/h och det kändes härligt men det
blev hela tiden en kamp mentalt att sen hålla igen lite grand i
motvinden för att orka och när det sen började att regna och
man hade motvind var det bara att bita ihop och gilla läget.
När jag åkte ut på andra varvet så tycker jag att jag rätt
tidigt möter Ullis och ropar ett tjohej till henne och det
verkar gå bra. När jag sedan möter henne på tillbakavägen
på andravarvet så ser det fortfarande ut att gå bra men det
är en kamp mot klockan. Under det tredje varvet började jag
känna mig lite trött och den sista biten var väldigt jobbig
och där möter jag även Ulrika igen som nu har en bra bit fram
till vändpunkten och nu ropar hon att hon inte kommer att hinna
och tänker bryta men jag ropar att det är gott om tid.
Egentligen så har jag inte så bra koll på klockan i det läget
men det är inte riktigt likt Ullis att bara ge upp och det
gjorde hon inte heller. När jag kom in för varvning så hade
jag nog cyklat de 18 milen på runt 6 h och 10 minuter men
inkluderat med de 2 byten stannade klockan på 6:25 för
cyklingen då jag även pep in på toaletten i samband med bytet
och hugaligen vad varmt det var där inne! Rena bastun och inte
så mysigt förstås... Torra strumpor hade jag inte då jag
tänkt att använda samma strumpor till både cykling och
löpning och glömt att ta med x-tra strumpor men det är inte
hela världen. Löpningen kändes väldigt stum redan från
början men det brukar ju släppa efter ett par kilometer men det
var knappt att det gjorde det och jag började få alltmer
problem med magen. Jag provade att laborera med vätskan och
uteslöt under en stor del av loppet sportdrycken men det var fel
taktik. Magen smärtade en hel del och det var inte roligt.
Antagligen så hade jag gått på lite för hårt på cyklingen
och det grejade inte kroppen.
Desto roligare var det när jag på väg för att varva möter
Ulrika som med lätta steg springer och möter mig med en härlig
kyss. Vilken underbar syn och nu kommer inget att stoppa henne.
Så underbart! Mitt första varv gick trots smärtorna hyfsat i
fart men nu hade jag börjat att tappa i tempo och i ungefär
samma veva har jag kommit ikapp JM2002 och det blev lite snack
på vägen och det är ömsom gång och ömsom löpning. Jag blir
arg på mig själv och tvingar mig själv att springa då och då
men det gör för ont och jag har svårt att motivera mig. Men
det är roligt att möta Ullis som springer i oavbruten takt och
hon verkar gå som en klocka! Härligt! På det sista varvet är
jag helt slut i magen och frågar in kontrollerna vad man gör
åt kramp i magen och får till svar att jag skall dricka
sportdryck men det är ju precis vad jag har struntat i att
göra. När jag dricker en hel del sportdryck samt pressar i mig
gel så börjar krampen att släppa på de sista 7 km och jag kan
börja att springa på igen fast visst gör det fortfarande ont
men jag får jobba lite. Jag gör en rätt stark avslutning och
struntar t.o.m. i den sista kontrollen och får i mål sluttiden
13:22:33 vilket jag förstås inte är nöjd med. Efter bara
någon kvart så kommer då Ulrika i mål och hon får tiden
14:00:03 och slår mig på både simningen och löpningen.
Grattis älskling! Du är så himla bra!
Se gärna triathlonlänkarna på "länksidan"!
Niclas klassikersida!
Ulrikas klassikersida!
Niclas IM-sida ´01 och ´02!
fam.bernhardsson@telia.com Maila mig!
Tryck här för att komma till Familjen
Bernhardsson´s hemsida!
Huvudsidan!
Uppdaterad den 23 oktober 2003