Hej. Du har nu kommit till min minnessida av min bortgångne och älskade far Jan-Eric Bernhardsson. Jag vill på detta sätt hedra min far och påminna om hans bortgång som var den 4:e december 1997. Jan-Eric var en mycket omtyckt och välkänd person både i Eskilstuna och i synnerhet Vagnhärad. De sista åren tjänstgjorde han som Vägmästare i Eskilstuna och det var ett jobb som han trivdes mycket bra med. Det tråkiga var dock avståndet till Vagnhärad där han hade sina nära och kära.
Det går bra att skriva till mig om Ni känner för att få ngt. publicerat som handlar om Era minnen av Jan-Eric. Jag tror inte på Gud men hoppas ju givetvis att han på något sätt finns kvar. Den här sidan känns bra för mig och tycker Ni att det känns fel att göra så här så behöver Ni ju inte besöka sidan. Mvh. /Niclas
..aldrig har det varit så tomt som när man haft problem eller man haft något roligt att berätta.. /Niclas
(Sönernas farväl)
Att döden skulle vara så definitiv. Så kall hård och skoningslös. Men du finns i våra hjärtan. Lever än. Så svårt att förstå att du verkligen är borta. Men minnen är många och så oerhört fina, men gör dock så ont i kropp och själ. Sov gott Pappa. /Niclas
Ingen kommer någonsin att förstå hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betydde/betyder för mig. Jag tänker ofta på dig. /Niclas
Du lever inom mig. /Niclas
Varför skall du tas bort från oss? Vad har vi gjort? Nu finns din pappa hos dig. Hoppas att ni har det bra. Nu har det gått över 3 år och visst. Tiden har gjort det lättare att leva men det känns fortfarande jobbigt. Det är väl bara att acceptera att det är som det är. Jag hoppas bara få ett bevis på att din själ lever kvar. Fan vad orättvist det är. /Niclas
(Början på en låt om pappa)
Som om du var här. Som om hela livet börjar om igen. Men när jag vaknar upp så finns du inte kvar och livet känns så tomt här utan dig. Fast jag vet så väl, att jag måste kämpa och ta nya tag men det känns så jävla hårt, oh varför skall det va så svårt... att förstå.
(Refr.)
Född, uppvuxen och begraven. Livet kan kännas kort ibland. Men
du seglade på dom 7 haven. Undersökte varje lite strand. Och
ibland så gick du i land.
Satte kvinnors hjärtan i brand. Oh oh oh...
(Början på min senaste låt om pappa)
Ännu
faller regnet, utanför mitt fönster. Ännu smärtar minnena av
dig.
Men jag har gjort vad jag har lovat. Tagit tag i mitt liv.
Uppfyllt mina drömmar. Tagit nya kliv.
Men det känns ännu svårt...
(Refr.)
För döden lämnar ingen oberörd. - Man skakas om och man blir
förstörd.
Att veta vad som väntar en, det gnager och tär.
Gör att man vill leva livet här.
Grattis på födelsedagen pappa! När skall jag få se dig igen? /Niclas
Tryck här för att komma till Familjen Bernhardsson´s hemsida!
Uppdaterad: 021103