Tävlingsrapporter 2005
Övriga rapporter en bit ned: Studentjakten, Växjö Marathon, Tjur Ruset, Hässelbyloppet, Lidingöloppet, S:t Eriksloppet, Midnattsloppet, Semesterloppet, Trosa Stadslopp, Broloppet, Stockholm Marathon.

5-kampen, den 19 november 2005

Hurra, så roligt! Studenternas 5-kamp på Bosön och rejält ringrostig i typ alla grenar! :-)
Ur form, lite småfet och med halskänning i några dgr, det var förutsättningarna och hur gick det?

Jo, det började med 200 meter och rätt som det var så var det min tur och jag fick efter lottning välja först och jag valde så klart ytterbanan. Fick inte blocken att sitta som det skulle och ville inte att de skulle vänta på mig så jag valde att starta ändå. Pang, så gick starten och jag kunde inte alls trycka på utan jag höll på att ramla framåt och förlorade massor av fart. Hörde att Bosse nästan var ikapp mig i första kurvan och det var en rejäl missräkning. Ökar i slutet av kurvan och ljudet försvinner så sakteliga för att mot bortre rakan öka igen och då känner jag att jag gått lite för löst ett tag och kör max resten och går ifrån igen! Får tiden 29.36 och vinner heatet på det men blir bara 12:a av 15 st. Kul att vara igång men liten missräkning var det nog. Bara den dåliga starten kostade nog en halv sekund eller mer.
Kula:
Hade gått och drömt om åtminstonde 12,5 meter då jag förut varit hyfsat stark. Fjuttar lite med uppvärmningskastet och får runt 10.20. Aj då, det här kanske inte blir så himla bra och jag har ju förstås blivit liiiiite mindre nu! :-) Första kastet och jag får inte med mig benen alls utan det är bara överkroppen som trycker ifrån. Resultatet blir 10.69. Asch! Är rejält sugen på rotationstekniken men det som känns så lätt utan kula blir helt plötsligt en helt annan sak när det verkligen gäller. Nåja, det är ju bara att testa. Snurrar men får ett konstigt stopp precis innan jag skall hiva iväg kulan och plötsligt blir belastningen minst dubbelt så stor och min stackars axel bara tvärdog och jag fjuttade iväg kula strax över 8 meter. AJ! Axeln känns helt förstörd och det värker! Försöker hålla axeln och partiet runt varmt för att försöka mig på ett sista kast men det går inte! 10.69 räcker till plats 6 och det var ju inte alls vad jag hade tänkt mig! :-(
Så var det då dags för min mardrömsgren och inför den hade jag blivit chockad för plankan låg ju för sjutton ungefär lika långt ifrån gropen som jag trott mig kunna hoppa på i dagsläget! Tänkte att det här blir väl en bryta-ben-gren! :-0 Känner mig lite behagligare till mods när jag förstår att man kan hoppa från ett närmare ställe och efter några fjuttiga provhopp så bär det iväg! Missar hela "plankan" och får resultatet 4.05. Gott så! Vågar mig nog på att hoppa ifrån den "riktiga" plankan och satsar lite till! Får till ett bra nedslag men de ropar att jag var aslångt ifrån plankan. Längden blir 4.08 den här gången och till sista hoppet tänkte jag att nu chansar jag massor och försöker nästan trampa över! Tycker att jag nog får övertramp och får ett ganska dåligt nedslag och vänder mig om. Måns mäter iaf och det visade sig att jag hade ca. 4-5 cm tillgodo, rätt schysst träff alltså och längden blev 4.54! Jisses, det hade jag inte alls räknat med då jag knappt som spänstigare junior hoppade precis över 4 meter! :-) En åttonde plats gav det!
Höjden sen, hur skulle det gå!
Lite velande huruvida jag skulle hoppa i de ganska lätta spikskorna eller i vanliga löparskor. Bestämde mig för spikskorna och det kändes sådär. Lite väl stel så jag hade svårt att böja mig ordentligt runt ribban men det kändes hyggligt. Var lite osäker och jag tror jag gick in på 1.10 och det var ju ingen direkt superspänst man hade. Men det gick ju ganska lätt förstås och det var först på 1.35 som det blev problem och snacka om irriterande. Små touchar på samtliga 3 försök och alla med små missar! Asch, jag stannade på 1.30 och det gav en delad 10:e plats. På förhand så hade jag nog inte räknat med mer iofs.
Så var det då dags för avslutande 1500 meter och att det skulle bli pers var ju redan klart innan då jag inte sprungit distansen innan. Niclas Ivarsson ville att vi skulle samkör mot 5 minuter men jag hade nog tänkt mig runt 5.20 istället. Nåja, jag drog iväg och försökte höra vad varvet låg på men inte hörde jag det. Kände väl att jag inte var totalt slut som man borde vara i ett sånt här lopp och kunde dra av med ett snabbaste sista varv och fick tiden 5.14.68. Det blev jag 7:a på.
Summa summarum så blev jag totalt 10:a men vad kul det var! Jag längtar redan till nästa år och då j-vlar! ;-)

Studentjakten, den 12 november 2005

Studentjakten idag och det blev hårdkörning! Tyvärr startade jag alltför snabbt och det blev tufft på slutet. Lyckades iaf komma i mål på tiden 19.37 och det får vara okey med tanke på formen och banan. Nu är det mängdträning som gäller! Avslutade med nedjogg på knappa 2 km (9 minuter) Uppjogg ca. 1 km. (Uppskattat). Tävlingsformen är att ju sämre man är, ju tidigare får man start och tvärtom. Så det är inte den mest högprioriterade tävlingen men likväl så satsades det friskt och det fanns en hel del prestige inblandat bland klubbkamraterna.

Tjurruset, 22 oktober 2005

Sorry, Z-löparen!

Ja, egentligen skulle jag ju haft 2 veckors löpvila efter Växjö Marathon men jag hade för länge sedan lovat att springa Tjurruset med jobbet. Inte ett löpsteg sedan förra lördagen och jag hade dessutom slarvat en del med kosten. Kände mig rejält seg och hade ställt in mig på att bara jogga runt banan. Tyvärr så hade en på jobbet taggat upp mig och utmanat mig, hälften på skämt och hälften på allvar men det kanske fick mig att bli lite tänd. Vi kom iväg lite sent då Hasse_H som vanligt vill vara ute i sista stund och när vi väl kom fram så blev det till att småjogga fram med den tunga ryggsäcken för att hinna. Vi hade anmält ett lag från jobbet som efter diverse skador och annat blivit lite ändrat men 2 st. från vårat jobb bodde i Stockholm och skulle ta sig dit på egen hand. Själv hade min kusin ställt upp och han var med i bilen upp och ned. Precis fyllda 16 år så var det precis att han fick ställa upp och skulle jag ha varit honom så hade jag varit lite nervös inför det här! :-) Ombytt och klar så var det 10 minuter till start och det kändes rätt bra faktiskt Z-löparen kom fram och morsade och vi önskade varandra lycka till! Ställde mig längs fram, iaf så gott som och sen gick starten. Det började direkt med en tuff slalombacke som skulle forceras och rätt snabbt så hör jag Martin säga att han "tar rygg på mig som vanligt" men jag protesterade vilt och sade att jag bara skulle jogga! Dock ville jag trycka på i backen för att få upp flåset lite grand då jag var lite tunnt klädd. Det kändes rätt schysst men det var många som tryckte på så jag visste inte riktigt var jag stod. Ganska snabbt blev det rätt trångt och det var bara att anpassa farten lite grand och springa om där det fanns plats. Bara efter ca. 500 meter började folk att tappa farten och de hade nog öppnat lite för fort. Själv var min öppning rätt tuff och ändå var det så många där framme och så trångt! Rätt fint underlag i början och de varnade för en hal bro som blev som en liten flaskhals men det stoppade inte upp så mycket, iaf inte för mig. Sen blev det mer terränglöpning och hela tiden var det rätt svårt att springa om. När man väl sprang om så kostade det lite mer kraft och risken fanns hela tiden att den nyss omsprungne ville om igen! :-) När det väl blev mer fritt så märktes det att många låg på gränsen då de knappt orkade avancera. Någonstans innan halva loppet så upptäcker jag Z-löparen igen men tyvärr så hade mitt högra skosnöre gått upp och vid första vätskekontrollen bestämmer jag mig för att knyta skon då den börjat kännas lite väl instabil och det är inte så lyckat med alla rötter och stenar. Förlorar 10-15 sekunder, då det strular lite samtidigt som jag känner att jag blev mer flåsig av stoppet. Sen kommer det första vatten eller skall vi säga gyttjehålet! Man sjönkt ned som sjutton och självklart for jag på öronen i sankmarken! :-) Lite roligt faktiskt och en fotograf fick det på kort dessutom. Tyvärr så blev mina redan tunga Nike Moto tre gånger tyngre, det var som att få små betongblock på fötterna. Man fick verkligen kämpa nu. Sparkade rejält i backen för att få av den värsta dyngan och det hjälpte lite grand. Kommer ikapp Z-löparen och snackar lite om det vi nyss passerat men jag får inget svar, han är rejält trött och blir nog kanske lite störd av mig. Han trycker på och försvinner lite ifrån mig. Det är klart att det kan ha känts lite då jag sade att jag bara skulle jogga och sen helt plötsligt kommer ikapp och småskrattande pratar om gyttjepartiet. Jag skäms lite grand för mig själv men det känns ändå lite bra att jag känner mig så pass fräsch i kroppen, det trodde jag inte att jag skulle göra idag. Vi passerar halva loppet men i högtalarna så snackas det något om att det bara är 3 km kvar! -F-n, tänker jag nu måste jag ju börja trycka på lite för ännu fanns mer att ge. Kämpar på bland alla trixiga delar och det är mycket stenar nu så man måste ha full fokus. Tyvärr har nu mitt vänstra skosnöre gått upp men jag skiter i det och springer på. Sen kommer det ett till rejält gyttjehål och jag blir livrädd då jag har en lös sko på mig! Skorna suger som vanligt fast ordentligt men nu stannar jag då jag inte vill förlora dem. Böjer tårna så mycket uppåt jag kan för att försöka låsa fast dem och det verkar funka men det är hela tiden på gränsen och ibland så är skon över hälen men stannar kvar som tur var. Börjar bli riktigt trött efter ett parti som går uppåt under en lång tid och det kostar extra kraft när jag försöker gå om och på ett ställe så fastnar jag med fötterna under ett par tvärsgående rötter och åker i backen! Skrattar åt det för den här banan är verkligen både krävande och helt otroligt rolig. Inte enformig på något sätt utan hela tiden med olika svårigheter som gör att man måste ha full fokus som jag förut nämnde. Men några 3 km som hörde från högtalarna var det inte tal om och jag började bli rejält trött nu. Någonstans på slutet så passerar jag Z-löparen och kör på rätt hårt ett tag. Han måste ha undrat hur min definition på jogging är. Rätt ballt på slutet med massor av småträd och det var rena slalombanan. Sen började vi närma oss målet och jag ökade lite grand, liksom flera andra och på rakan så upptäcker man att det är en x-tra sväng som går ut i vattnet. Plaskar ut i vattnet och slås av att det inte är det minsta kallt, man är väl så het så det märks inte. Sen kommer nästa hinder, man skall "krypa" under ett nät och nästa passage är ett hinder och så ytterligare ett nät innan några hinder av olika storlek. Det tar på krafterna men jag orkar öka lite för nu är det bara slutet kvar. Har ingen klocka men jag ser att den är på 50.12 eller 50.13 när jag går under målportalen. Jag får sedan tiden 50.12 och det får jag banne mig vara nöjd med då banan enligt uppgift var jäkligt tuff och dessutom 10,4 km. Som det känns nu så var det här det roligaste lopp jag sprungit, jag kom på mig själv flera gånger med att skratta! :-) Kände mig jättepigg direkt efter målgång och det förvånade mig lite. Gick direkt upp och duschade och gick tillbaka för att ta lite kort på de andra i laget men då hade de redan passerat! :-) Jag kom på plats 92 av 955 fullföljande. Avslutningsvis så vill jag bara säga att jag inte alls joggade som jag sade till Z-löparen, vi brukar annars vara ganska jämna. Så sorry! :-/ Och btw så fick killen på jobbet stooorstryk! ;-)

Växjö Marathon, 15 oktober 2005

Ja då var det då dags att försöka knipa det andra av mina 2 huvudmål den här säsongen, det ena var ju silvermedaljtid på LL och det andra var ju att gå under 3 timmar på maran vilket jag skulle försöka med nu. På jobbet har jag blivit utlånad till en annan grupp under de veckor jag jobbar kväll och givetvis har jag otur med de jobb som skall utföras under veckan så det blir mycket ståjobb, vilket jag inte är van vid. Benen värker fint mot kvällarna men då företaget skall ha friskvårdsdag nästa måndag och jag är ordförande i idrottsklubben på jobbet så blir det mycket pappersarbete så jag får lite avlastning för mina ben då och då.

Ullis och jag kom iväg runt 9-taget på fredag morgon och resan ned går via Mjölby och Vetlanda där vi för övrigt käkar lite pastasallad på ett Café. Det var efter att ha varit inne på en pizzeria/restaurang där kocken lät som om han var asförkyld så jag rusade ut ifrån den restaurangen! Väl framme i Växjö så checkade vi in på Hotell Cardinal och gick sedan runt lite i affärer och efter ett tag tyckte vi att det var dax att käka lite pasta igen och vi blev rekommenderade ett ställe som heter "Pasta-baren" av funkisarna av Växjö Maraton och det lät ju förtroendeingivande. Stället såg inte ut att hålla högsta klass och Ullis tvekade medans jag var hungrig och tyckte att det var väl okey. När sedan maten kom in så var pastan överkokt och köttfärssåsen alldeles vattning! Jag lyckade på något sätt få i mig allting medans Ullis petade lite i maten. Det blev till att blanda ihop ytterligare en Vitargo Carboloader på hotellet och sedan lade jag mig i soffan och Ullis lade sig och läste en bok i sängen. Sen kunde jag inte hålla ögonen öppna och om det var något med maten eller om det bara var för att man var trött av resan, det vet jag inte. Jag hade dessutom handlat in ett naturläkemedel som skulle vara bra för refluxbesvär som jag haft under några dagar, från och till. Kanske att tröttheten berodde på dem tänkte jag och eftersom jag inte kände någon förbättring då jag käkade dem så gjorde jag inga mer försöka med dem utan inriktade mig på Samarin tuggtabletter istället. Sedan på kvällen gick Ullis och jag bort till Stadshotellet där vi träffade vi först G-man med G-fru. Det var trevligt och Ullis och jag gjorde vårt bästa att inte försöka förstöra deras matro. Efter ett tag dök Riksjo upp och vi hann snacka lite och pang så såg jag något i ögonvrån som kom farande och träffade mig i pannan!? Bredvid oss satt ett par vuxna danska män och slänger mat och fnittrar efter tilltaget. Man vet inte om man skall skratta eller gråta så jag gjorde ingedera! :-) Ja, vad säger man? Hursomhelst så orkade jag inte bry mig och de var dessutom mer åt det biffiga hållet så det verkade jag onödigt att brusa upp! ;-) Ullis och jag beslöt oss för att brya upp rätt tidigt iaf då vi ville försöka komma i säng rätt snabbt. Efter det vanliga bestyren med att fixa sig iordning för lopp så kom vi då i säng och vilket jävla liv det var på stan! AIK var på besök i stan och det skrålades i timmar utanför vårt fönster men jag var rätt trött så jag blev nog ganska utvilad ändå. På frukosten morsade Puls-Krister på oss och bjöd in Ullis och mig till hans och hans duktiga frus bord. Det tog några sekunder innan vi kände igen dem. Det var kul och de skulle också springa.

Sen var det bara att bege sig bort mot bilen som vi parkerat rätt centralt och väl framme ser vi att den är vandaliserad! Någon har sprayat svart på bakluckan! :-( Vi försökte att inte tänka så mycket på det då utan åkte bort mot Simhallen som var samlingsplats för maran. Väl på plats så hejar "Kloster-löparen" på oss och vi morsar även på "Tävlings-nörden" och snackar lite. Ullis, jag Riksjo och G-man kör lite gemensam uppjogg men jag känner mig alldeles för flåsig, det känns inte riktigt bra. G-fru med lilla g-mini är där och hon tar emot min lilla gel jag har med mig. Tyvärr hade jag glömt alla perfekta-flaskor som jag hade kvar hos Svenne efter LL så jag kör med en och samma och försöker fylla på under loppet, det var min taktik. Sen var det bara att jogga bort mot starten och där står Ullis och undrar vart jag tagit vägen. Jag hade i sista stund bestämt mig för att köra med långa tights istället för med korta och var således borta i simhallen för att byta om. Riksjo jag och G-man ställer oss samlade och startskottet gick!

-PANG! Ja, där gick starten och oj vad alla hade bråttom, så även jag som dock hejdade mig lite då jag ser de 2 övriga ta det lugnare. Datalars är på väg om och förbi när G-man säger åt honom "att det här är 4.15-tempo". Det fick honom att lugna sig och han sänkte farten. Men det är väldigt många som kör över sin förmåga och man hör hur de riktigt flåsar fast det är i början på loppet. Första kilometern avverkades på 4.11 fastän man tyckte att det gick lugnt och efter ett tag så hittade vi en perfekt rytm och det dröjde inte alltför länge förrens man började att plocka löpare efter löpare som startat för hårt. Tyvärr så hittade jag inte flytet så ofta som jag ville utan jag fick slita alltför mycket för den farten. Och några 2 meter i höjdskillnad var det ju inte utan snarare det dubbla. G-man tuffade på och under hela det första varvet orkade jag inte ens försöka mig upp utan han fick sköta det mesta av farthållningen tillsammans med Riksjo. Jag låg för det mesta bakom deras ryggar. Såg också att Riksjo sprang allt annat än avspänt och tänkte att med den löpstilen lär han möta väggen rätt ofta på längre lopp. Kanske att jag hade fel och det var ju inte rätt läge att ta upp det med honom! :-0 Rätt blåsigt var det också när man var på väg tillbaka mot varvningen och sprang ut på en x-tra sväng samt att det var dåligt underlag som störde löprytmen. Varv 2 var rätt likt det första förutom att jag gick upp och höll tempot men dock ej där det var motvind så det var inget som direkt kostade på något men det kändes rätt bra där då jag fått upp flåset. Tyvärr tappade jag hela tiden när jag förökte fylla på min flaska och när jag sedan såg att G-man slängde sin halvfyllda flaska så sade jag att jag kunde ta resten, det funkade utmärkt. G-man fortsatte att tuffa på och tog motvinden på slutet av andra varvet och jag behövde inte tappa utan fick den kvarvarande slumpen. På varv 3, strax innan motvinden började, gick Riksjo upp och höll tempot men satte på en alldeles för hög fart vilket kändes lite jobbigt och fick kommentaren om han käkat turbogröt, av G-man. Halvan passerades på 1.29.30 och jag var då alldeles för trött för att det skulle vara den tiden och jag förstår väl nog då att det här inte skulle funka. Benen har även börjat kännas av alltmer. Under LL så var det ju knappt som om jag hade sprungit en meter då jag passerade 15 km! När motvinden började så blev det jag som gick upp och drog och det kostade på alldeles för mycket kraft kände jag och jag började bli alltmer trött och under varv 4 så kändes det alltmer både för Riksjo och mig. Strax innan varv 5 började så öka G-man tempot lite grand och tuffade på för att sedan rätt markant öka farten precis i början på varvet. Shit, tänkte jag, jag ville ju väldigt gärna ha den där slumpen i flaskan och öka farten lite för att försöka täppa till den lucka som blivit. Jag ser att G-man tittar över axeln och jag ropar att "jag är på väg!" Bakom mig har Riksjo börjat närma sig men vi släpper G-man allteftersom då vi inte orkar hänga på. Det dröjer inte länge förrens då jag sänker tempot lite grand och Riksjo går ifrån. Jag är då rejält trött och tappar lite då och då. I slutet av varv 5 så möter jag Tävlingsnörden och Martin Larsson som går och verkar ha brytit loppet och de hejar fram mig. Avståndet mellan G-man, Riksjo och mig är ungefär lika oss emellan men avståndet ökar hela tiden och bryttankarna kommer allt tydligare. Visar G-fru att jag gärna tar min gel nu och får den via "datalars" som hela tiden energiskt hejar på fast han måste ha sett att jag inte såg så pigg ut, så hans "det ser bra ut!" verkade som en ren lögn! :-) Hela varv 6 går lite långsammare och benen samt fötterna har börjat domna bort och jag stannar till lite längre på vätskekontrollerna och fyller på min flaska mer ordentligt nu. Dessförinnan passerar jag Ullis och ser att hon tittar över axeln efter mig då Riksjo passerar henne. Jag är rejält trött och vill bara bryta. Passerar henne och ropar något uppmuntrande till henne. Hon ser pigg ut och det går riktigt bra för henne. Min blick börjar bli alltmer ostadig och jag t.o.m. missar att kolla in grodan som under loppet blivit alltmer platt där på gatan och hade han just den morgonen tänkt på att passera vägen just idag så var det en dum dag! :-) Från att ha riktiga funderingar på att bryta under varv 6 så sprang jag iaf förbi varvningen men stannar rätt snabbt då fötterna bara värker och tänker på vad jag skall göra. Knäpper upp skorna och lossar på snörningen då fötterna börjat domna och underbenen värker. Fortsätter lite halvt om halvt intresserat men får iaf lite flyt under ett tag och ser efter ett tag att jag börjat ta in mer och mer på Riksjo och det sporrade tillräckligt under den stunden samt att jag tänkte på alla pulsare som är intresserade av vad det skulle bli för resultat. Sen ville jag nog gärna gå under 3.10 iaf då Leffe trott att det skulle vara möjligt. Men det gör ont och jag får uppbåda alla mina krafter jag har för att fortsätta där då flytet försvann rätt snabbt. Vid vätskekontrollen längst bort på varvet ser jag att Riksjo går och kollar bakom axeln och jag tror att han såg mig. Jag stannar till och fyller på vätskan i flaskan ordentligt och tvingar mina ben att spring igen och det dröjer inte så länge förrens jag är ifatt Riksjo och när jag kommer ikapp honom säger han att han nog inte kan hålla tempot eller något i den stilen. Jag har med min då högre fart samt att det vid det tillfället var en drivkraft att slå honom ingen lust att vänta in honom utan fortsätter köra på. Nu är det riktigt jobbigt i motvinden och jag vill inget hellre än att bara stanna och gråta av smärta. Varvet innan blev jag uppropad och skulle gärna ha blivit det nu också för att få peppning men de hade de ingen lust med. Kommer ca. en km in på sista varvet då jag bara stannar och inom mig skriker kroppen att det får räcka. Vinglar fram då jag inte orkar springa och benen värker något kopiöst nu. Efter ett tiotal sekunder så försöker jag mig på lite jogging igen och jag vill ju inte gå för länge för då kommer jag inte igång med min s.k. löpning igen. F-n så ont det gör och jag försöker inte ens att springa på gruset nu där man förut kunde tjänat några sekundrar då det ibland innebar innekurva men nu så skulle det bara ha kostat för mycket i kraft med den lilla upphöjningen. Stannar vid sista vätskan och kan knappt går rakt. Dricker hela flaskan gåendes och tvingar mig sedan iväg men nu går det knappt att springa utan det är hela tiden en mental kamp där hjärnan säger åt kroppen att springa lite! -Spring! -Spring! Det sporrade ibland tillräckligt då man varvade löpare men det var knappt. Man fick hela tiden tänka att nu är det endast 8 km kvar och nu är det endast 2 km kvar och fy f-n vilken smärta det var på slutet. Sista motvinden och nu var det ingen dans på rosor men tänkte att det snart bara är upploppet kvar. Någonstans fanns tanken på om Riksjo skulle komma bakifrån men den tanken begravdes i att jag skiter fullständigt i det samtidigt som hjärnan hade fullt upp med att få ena foten framför den andra. Fick väl till något som kan liknas vid ett löpsteg på slutet och G-man, G-fru och Datalars hejade ivrigt på mig på slutet då jag fick till en liten spurt och i högtalarna hördes mitt namn och de ropade ut att jag fick tiden 3.09.47! Men f-n vad slut jag är! Tar stöd mot ett räcke och hela kroppen skriker. Masar mig bort mot vätskestationen och där får jag i mig både wienerbröt och flera glas cola. Shit, nu bröt jag nyårslöftet tänkte jag lite hastigt men jag behöver socker i massor då! Dricker ordentligt och försöker att röra mig lite för att inte stelna till alldeles för mycket. Kommer ned i simhallen och ned i trapporna för att hämta min nyckel som jag lämnat in i värdesaksinlämningen men där hittar jag ingenting och inte ens mina överdragskläder. När jag väl kommer upp ur trapporna igen och har återhämtat mig lite ser jag Ullis pinna förbi utanför med ett leende på läpparna! F-n vad stark hon såg ut! Kommer så ut för att hämta mina överdragskläder och efter ett litet tag så får jag reda på att mina nycklar skall ligga i ett annat rum där nere i källaren på simhallen. Får tag i nycklarna och får på mig lite överdagskläder och beger mig bort till gänget och snackar lite. Beräknar ungefär när Ullis skall komma och går bort en bit på banan och visst, där kommer hon! Med förhållandevis pigga ben och ett fint löpsteg springer hon förbi mig som knappt kan gå! Hon får tiden 3.46.46 och det är hon riktigt nöjd med. När vi väl kommer ned och ser resultatlistan visar det sig dessutom att hon vunnit sin klass som var Kvinnor Tävling och det var en rolig överraskning och hon fick ta emot en fin glaspokal och en liten present! :-) Wow! Det var inte illa.

Själv är jag nöjd och missnöjd om vartannat! Tiden är jag rätt nöjd med men inte hur kroppen funkade idag. Coachen hade sagt att det var på gränsen till för kort mellan Lidingöloppet och Växjö och jag som dessutom inte återhämtar mig så fort. Lägg därtill till att jag gjorde en maximal urladdning på Lidingö så blev det lite för mastigt för mina ben och det kände jag även under Hässelbyloppet som visserligen bara är en mil. Nu värkte benen alldeles för mycket efter 2 mil. Summar summarum så skall jag se till att göra en bättre tävlingsplanering till nästa år och då skall sub3 på maran klämmas! Som det kändes nu så skall inte det vara något problem! Tack för grattis!

Min olika km-tider:

Hässelby 2005

Då jag hade slarvat en del med kosten samt var lite seg efter Lidingöloppet så var frågan om jag ens skulle få pers, som jag ju blivit så bortskämd med att få under hela säsongen. Ja, bortsett från Semesterloppet då men då sprang jag med Ulrika och försökte vara draghjälp till henne. Hade dagarna innan haft ont i brösttrakten av lite för slarvig kost och Tacos kvällen innan var förstås inte så smart men ungarna ville ha det och varken Ullis och jag hade full fokus på Hässelby. Efter att ha lämnat barnen hos ett par bekanta på morgonen så hämtade jag upp Ullis på Hemköp i Vagnhärad och så kollade jag samtidigt ifall det fanns något mot magen (som ju orsakar bröstsmärtorna) och hittade Samarin tuggtabletter. Proppade i mig 2 tabletter i 2 omgångar på vägen upp och hoppades att det skulle hjälpa vilket det också senare skulle visa att gjorde. Väl på plats träffade vi många vi kände igen och vi hann med ett kort toabesök innan vi joggade upp lite med Leffe och Svenne. Snackade lite med några vi mötte och sprang sedan tillbaka för vi kände att vi behövde ytterligare ett toalettbesök men nu var visst kön betydligt längre och vi sökte oss mot omklädningsrummen och letade. Det var inte så lång kö på herrarnas och jag kom rätt snabbt in. Väl ute igen ser jag att Ullis skippade besöket då kön till damernas var för lång. Småjoggade lite med David och strax innan start känner jag att jag skulle nog behövt gå en gång till på huset, det var inte alls smart att äta Tacos kvällen innan. Lite löpskolningar hann Ullis och jag iaf med och det kändes väl så där i kroppen. Sen var det bara att gå bort mot starten och göra sig redo. Då det nu var uppdelat i 3 starter så tänkte jag att det nog inte behövs någon tjurrusning för att undvika stopp i första svängen så jag körde rätt lugnt i början och i första sväng var det rätt tjockt men det flöt på rätt fint ändå. Någon hade nämnt att första kilometern var för lång så när klockan visade på 4 minuter blankt, så stressade jag inte upp mig för det. Andra kilometern klockade jag av på 3.42 och det gav lite hopp om att det kanske skulle gå att springa rätt fort idag samtidigt som jag var lite osäker på km-markeringarna. Det blåste även lite väl häftigt och det tar förstås kraft. Det blev ett ständigt sökande efter ryggar och det märks att man får det alltmer svårt att hitta dragvilliga ju bättre man blir och speciellt en sådan här dag! :-0. Började bli alltmer trött och 5 km passerades på 19.31 och då kände jag att det här istället blir en kamp om att överhuvudtaget få pers så jag lade upp loppet efter det. Tappade efterhand och försökte kompensera ibland. Hade inte full fokus så jag lät några ivriga och taggade löpare gå ifrån. Tyvärr hade jag börjat få håll och ganska precis vid 9 km, som passerades på 35.52, blev jag riktigt nödig och fick svårt att springa. Kämpade på för att dels inte tappa tid och dels inte att göra det riktigt obehagligt då magen var i uppror. Dagens tips får bli att inte äta kryddstark mat kvällen innan ett lopp! :-0

Hade 4.11 på mig för att gå under 40 minuter vilket ju skulle vara lite skojigt och i bakhuvudet hade jag för mig att någon sagt att den sista kilometern var för kort men samtidigt var jag rejält trött och nödig! Bryr mig inte alls om (eller kanske inte kunde) svara på de som sprang om utan hade bara koll på klockan och hur långt det verkade vara kvar. Kommer så i mål på 39.50 enligt min klocka men då hade jag missat att trycka av den precis vid målet så jag uppgav 39.49 till mina vänner vilket senare konfirmerades på resultatlistan. Väl i mål hade jag bara bajamajan i sikte och hann precis dit! :-0

Fick bra stöd utefter banan och bl.a. så såg jag några klubbkamrater och Eva_E med man och de skrek verkligen fram mig under den sista kilometern. Tack för det!

Km-tider:

1. 4.00.00 - 4.00
2. 3.42.28 - 7.42
3. 3.58.46 - 11.40
4. 3.50.41 - 15.31
5. 4.00.00 - 19.31
6. 4.10.85 - 23.42
7. 3.59.87 - 27.41
8. 4.08.28 - 31.50
9. 4.02.35 - 35.52
10. 3.56.75 - 39.49

Lidingöloppet, den 24 september 2005 - det tuffa loppet!

I flera veckor innan loppet så hade jag från och till haft ont i halsen för att i nästa stund känna mig helt okey! Ibland kändes det även i näsan och det var klart att man blev orolig att man åkt på ngt. Så när det även pågick i veckan inför LL så blev jag verkligen orolig, jag hade ju även ont i halsen under de sista kilometerna på S:t Eriksloppet. Tunga ben i början på veckan men sedan drog jag, enligt coachens direktiv, ned träningen rejält och det kändes bättre för varje dag i låren. Dagen innan hade jag dock i kombination med nervositet och kolhydratuppladdningen en grym huvudvärk vilket förstås inte lugnade ned mig! :-0

Tävlingsdagens morgon. Huvudvärken var borta och det blev lite sista-minuten-stress för att kolla så att man fått med sig allting i ryggsäcken. Ullis och jag kom iväg strax efter klockan nio och det blev ett sedvanligt pinkastopp på Statoil, i Kungens kurva. På Lidingö var det redan en massa köer så jag körde rakt fram för att gena lite och med lite hjälp av ett par herrar så kom vi ganska snabbt på var vi befann oss och kunde ratta bilen direkt mot ett perfekt ställe ganska nära nr.lappsutdelningen Hersby skola var det förresten. När jag sen kom fram och fått min nr.lapp och skulle seeda om mig så visade det sig att startgrupp 1C var fullt och även så grupp 1B. Jag blev alldeles ifrån mig (nåja) och kommenterade att "jag måste stå i grupp 1, då mina kompisar och jag skall köra ihop!" Han smusslade lite diskret fram startnummer 216 som innebar en start allra längst fram! Huga! Det innebar ju förstås en risk att öppna alldeles för hårt men tänkte att polarna med "Joey" och "Dino" i spetsen efter någon kilometer skulle komma ikapp mig. Men känslan att stå där allra längst framme med några ynka hundratal löpare och ett jättefält bakom sig skulle visa sig vara en grymt otrolig känsla. Iofs oförtjänt men en startplats i grupp 1 skulle jag ju ha och det är inte mitt fel att det var fullt i B och C. Efter lite snack med några kompisar och tillika langare så var det bara att snabbt bege sig mot starten och nu blev det ganska bråttom för min del då det inte var så länge kvar till min start! Väl på plats så var det ungefär en dryg kvart kvart till starten och att ställa sig i någon toalettkö var inte att tänka på utan det fick räcka med några nervösa små pinkskvättar! :-) Lite löpteknik och småruscher hanns också med innan det var dax att ställa sig i det främre ledet och vinka lite småironiskt till snabbe "foxen" som stod i gruppen bakom! :-)

Så gick då starten och det gick verkligen undan samtidigt som jag gjorde allt för att tygla mig. Var inte så supertaggad i det skedet så det hjälpte mig nog att hålla ned den värsta tokrusningen. Från min startposition fram till markeringen att det var 29 km kvar så hade jag 4.49.31 och nästa km gick på 4.03.59. Efter den öppningen så lugnade jag ned mig och de följande kilometerna gick på 4.27, 4.24 och 4.35. Tyckte att jag hittade en bra rytm och en bra fart. Låren kändes overkligt pigga och jag var i det läget rätt neutral inför hur det skulle gå. 5 km passerades på 22.20 och 10:an på 44.23. Ganska perfekt egentligen. Jag undrade om mina kompisar hade passerat mig i startträngseln eller ifall de var på väg ikapp mig. Lite jobbigt att inte veta faktiskt men Joey upptäckte jag tyvärr komma gåendes tillbaka i spåret redan strax efter Kyrkviken, efter 7 km. Han önskade mig lycka till samt hejade på ordentligt i början på backen vid 20 km. Det uppskattades!. Upp emot 15 km, som passerades på 1.06.23, så kändes benen fortfarande oförskämt pigga men jag hade på ngt sätt inte kommit in i den mentala biten att få kämpa än, vilket kändes lite jobbigt. Är man van vid att man redan från början av loppen få lida pin så var det en overklig känsla. Det var helt klart min plan att hålla det här tempot men det kändes så lätt i benen samtidigt som det på så sätt blev lite långtråkigt. Låter konstigt och jag har svårt att beskriva det på något annat sätt. Langaren Svenne, som dök upp vid ett fleral tillfällen, piggade upp rejält liksom Ellinor och Christian. Dock så blev det ett missförstånd mellan mig och de sistnämnda då jag tänkt att de skulle ge mig en flaska så det ställde till det lite för mig men det gick hyfsat lätt att genom att vika plastmuggarna vid vätskestationerna fylla på den tomma flaska jag hade själv. Jag bestämde mig snabbt för att iaf inte låta det påverka mig negativt och det gick som sagt var bra att fylla på flaskan själv. Det kändes fortsatt mycket bra och visst kändes det jobbiga partiet runt 17,5 km och några kilometer framåt men ändå behöll jag fokus och bra fart. Klockade dock av kilometer 19 och 20 på 4.45 samt 5.11, vilket gjorde mig lite nedstämd men jag hade ju lite mer att ge. Nu började det kännas lite mer och 20 km passerades på 1.29.37, fortfarande helt okey men det var ju en bit kvar. Nu skulle man snart vara beredd att börja kämpa på allvar! Började bita ihop och såg fram emot pulsklacken för att liksom visa hur taggad jag var och det var nästan så jag chockade mig själv för jag kände mig som ett stridslok som drog fram och vilket fantastiskt stöd jag fick. F-n så skönt det kändes och jag bar med mig den känslan jag fick! Ett stort tack till Er, det var verkligen uppskattat och jag hoppas verkligen att Ni förstår det! :-) Som sagt var så började det att bli lite mer tufft nu men benen svarade fortsatt bra utan det märktes mer på flåset. Jag kämpade alltmer och började få lite mer utrymme att släppa på i nedförsbackarna där folk i allmänhet bromsade alldeles för mycket. Springer nu nästan hela tiden om löpare och förstås ett flertal klubbkamrater och precis innan jag får den sista ordinarie flaskan av Svenne så ser jag att jag börjar komma ikapp Janne Hansson som drog iväg i början men när jag får flaskan och skall stoppa in den i bältet så tappar jag flaskan och tyvärr också i en nedförsbacke! Rätt snabbt så konstaterar jag att jag verkligen behöver den där flaskan och stannar och vänder om och hämtar den! Tappar förstås lite tid på det men framförallt kan det sabba rytmen. Det känns som om om jag rätt snabbt kom in i rytmen igen och det dröjer inte så länge förrän jag passerar Janne. 25 km klockar jag av på 1.52.20 och det med 2 föregående kilometrar på sammanlagt 9.27 som då innefattar Abborrbacken. Strax innan backen hade jag dessutom passerat duktiga Ann Björklund som jag då i det läget tror ha brutit loppet men det visar sig senare att hon med tanke på kommande lopp haft en riktig mängdvecka inför det här men ändå kändes det konstigt. Jag fortsatte att kämpa och nu hade det helt plötsligt börjat kännas rejält i kroppen. Abborrbacken var verkligen en brytpunkt i loppet och nu var det make or brake helt plötsligt! På toppen av den första stigningen ser jag ett välbekant ansikte med en minst lika välbekant illgrön keps, det var Janne C som fick mig att le då han samtidigt som jag forcerar förbi frågar om jag har tid att stanna och dricka! :-) Vid sista vätskekontrollen ser jag Rolle lite uppgiven men ser i ögonvrån att det lyste till lite i ögonen på honom. Kanske att han satte lite fart iaf. Fortsatt fokusering på mitt lopp och backarna har visst plötsligt blivit brantare och tyngre. Det har sedan länge börjat kännas rätt rejält i svanken av alla branta nedförslöpor där jag släppt på. Strax efter att jag passerar skylten som visar att det är 3 km kvar så dyker det upp en sammanbiten herre på vänster sida som morsar på mig och visst känner jag igen honom lite grand men har då svårt att placera honom. Det var kompisen, Per Muhr. Han peppar mig och säger, vilket jag redan konstaterat, att vi ligger precis på gränsen. Jag inser att jag inte orkar följa hans tempo samtidigt som jag kusligt och i mitt tycke så här i efterhand alldeles för nonchalant kalkylerade med den sista kilometern som är lite för kort. I ärlighetens namn så var det nog bara ett perfekt tempo och skulle jag försökt att öka i det läget så kanske golfbacken skulle ha tagit musten ur mig. I svängen, vid vägövergången, strax innan golfbacken, dyker Svenne upp igen med en sån j-va härlig entusiasm och vilken gång i ordningen det var, det vet jag inte. Men det var så jäkla perfekt timing och han pushar på mig ordentligt och nu är det kriga som gäller! Golfbacken suger rejält och jag börjar känna av lite kräkreflexer men det går ändå rätt fort upp. Nu är det många som går och då handlar det ändå om tider kring 2.15. På slutet så är det bara att "köra så hårt och ändå hålla igen när man måste-fart" man bara kan! Försöker räkna på den sista kilometern och inser att om jag drar den runt 4 minuter så klarar jag det och med vetskap om att den snarare är 900 meter så är jag hoppfull! Tittar på klockan och med hjälp av tiden så beräknar jag hur långt det är kvar och bränner av det sista jag har. Kommer ut på upploppsrakan och "shit" vad lång den är! Publiken hejar ivrigt på då de vet vad som hägrar och visst ser de vad jag har i blicken! 20-talet meter från målet så förstår jag att jag kommer att klara det och de sista raderna nu skriver jag med gråten i ögonen! Lite vrål har jag för mig att jag drog iväg och ngt töntigt som "I´m the king of the world!" Snacka om patetisk kille men det kan jag ta! ;-)

Från att inte riktigt ha trott att det var möjligt i år samt att värmen gjorde det rätt tufft är jag supernöjd! Jag är rörd till tårar av alla grattisbrev och inlägg m.m. Tack! Ni är underbara! Jag kan omöjligt ge tillbaka det Ni har givit mig i glädje, jag kan bara hoppas att jag kan inspirera Er till att göra saker Ni också inte riktigt trott vara möjliga! Gränser är till för att flyttas! Nu kör vi vidare! :-) Ett x-tra stort tack till Svenne som verkligen var en supertillgång! Snacka om team-work! :-)

Tiderna:

S:t Eriksloppet, den 10 september 2005

Tävling idag men kände mig inte alls pigg inför loppet. Det var knappt att jag orkade köra några löpskolningar på uppjoggen... Det blev väl ca. 1-1,5 km uppvärmning, det fick räcka. Ställde mig inte riktigt så långt fram som jag borde så när startskottet gick blev det rejält trångt och min önskan om en lugn start besannades iaf. Tyvärr var det rätt tjockt med folk en bra bit och förstås inte så lätt att alltid ta den kortaste vägen. Jag och kompisen Martin hade snackat lite innan loppet och förstått att vi siktade på ungefär samma tid och därför lite grand gjort upp en plan om att försöka hjälpa varandra. Tyvärr så började han försvinna i mängden och jag orkade inte riktigt hänga på. Som mest kanske han var 10-12 sekunder före mig men jag lyckades komma ikapp men jag kände mig seg samtidigt som han körde på hårt så det blev hela tiden luckor. Var rätt inne på att bryta då jag känt mig hängig och haft lite småont i halsen i några dgr och idag besvärades jag av näsan som kändes tjock. Tempot bedarrades väl lite eller så började jag att bli varm, jag vet inte. Vid vätskekontrollen vid 6 km så stannar Martin upp medans jag springer på då jag har perfekta-flaskor med mig, och jag får en lucka. Springer därefter själv bra länge och jag tappar även tempot lite grand. Senare berättar Martin att han nästan jobbat sig ikapp för att sedan tappa vid nästa vätskekontroll. Vid 14 km så hör jag någon flämta rätt kraftigt och ser Martin bakom mig. Känner att det skulle vara psykiskt knäckande om han gått om i det läget men bara sekundrarna senare ser jag min käre Ullis och Felix och får massor med nya krafter. Jag ökar på rejält och tänker att nu är det bara 7 km kvar. I mitt huvud fanns inte ens sub87 minuter kvar men jag skulle iaf försöka få pers! (1.28.01). Orkade inte räkna på hur jag låg till men eftersom jag fått för mig att jag låg efter schemat vid 10 km kändes det lite kört då jag dessutom var lite för trött där. Hursomhelst så fick jag nya krafter och började trycka på lite och jag började avancera i fältet. Det kändes bra! Ser Studenter framför mig och börjar ganska snabbt ta in på dem. Ser att det är Dino och att han är helt slut. Passerar honom rätt snabbt men känner att inget är rätt att säga till honom i det läget. Har 2 Studenter en ganska bra bit framför mig men det känns som lite väl långt. Ser att en av dem tappar lite och det sporrar. Passerar honom och trycker på lite grand men den andre orkar jag inte riktigt komma ikapp. Kommer så upp på upploppsrakan och får mig en rejäl chock då jag ser klockan! Den står på låga 1.26 och jag har ju inte så många sekundrar kvar! Jag vete tusan hur det gick till men snacka om att ett glädjerus sköjde över mig! Lite roligt, för mig iaf, var att jag även slog den andra av studenterna på chiptiden fastän jag inte nådde fatt honom. Men säg inte det till honom. Jag säger inte hans namn men det börjar på V och slutar på iktor! ;-) Den slutliga tiden blev 1.26.22 i resultatlistan.

Det tider som jag lyckades klocka av och observera att 15 km-skylten stod alldeles galet!

4 km: 16.35.73
5 km 3.54.75, 20.30.48
6 km 4.12.37, 24.42.85
7 km 4.07.51, 28.50.36
8 km 4.03.78, 32.54.14
9 km 4.01.71, 36.55.85
10 km 4.19.29, 41.15.14
11 km 4.00.09, 45.15.23
12 km 4.19.00, 49.34.23
13 km 4.03.91, 53.38.14
14 km (Ca. 4.00)
13-15 km 7.03.23, 1:00.41 (Stod fel!)
16 km 5.03.84, 1:05.45 (Tjena!)
17 km 4.09.16, 1:09.54
18 km 4.07.12, 1:14.01
19 km 4.13.36, 1:18.14
20 km 3.46.04, 1:22.00
21 km 3.59.82, 1:26.00
21.098 m 21.15 1:26.21

Midnattsloppet, den 13 augusti 2005

Fick ett startbevis av en bekant och jag hade egentligen inte tänkt att starta men några dagar innan det var dags, tänkte jag om, det kunde ju vara roligt! :-) Målet var att om möjligt, beroende på hur banan var, att gå under 40 minuter och den här gången hade jag tänkt att öppna försiktigare än jag brukar. Var inte så taggad då vi åkte upp och baksidan på mitt ena lår småkrampade lite och irriterade. Det kändes inte riktigt bra och till råga på allt så spöregnade det innan, då jag hämtade nr.lappen och fixade min namnändring. Men när det började närma sig start så började jag att bli laddad. Det blev lite bråttom med toalettbesök och resten av familjen skulle också besöka toan så jag väntade på dem. Min uppvärmning blev minimal och jag försökte hitta igenom allt myller till min startgrupp. Väl därinne så snackade jag med "MK" som har för vana att öppna rätt förståndigt och jag bestämde mig för att inte gå förbi honom. Kan vara värt att nämna att han är mycket bättre än mig och jag brukar svischa förbi honom på loppen för att senare bli omsprungen av honom runt 2 km. Starten gick och coola, flashiga men även irriterande lampor bländade oss i starten och man fick se upp så man inte for på öronen i tumultet. Sneglade åt sidan och upptäcker "MK" och är nöjd då jag ser honom. Efter ett tag så tycker jag att han drar ifrån men förstår senare att det är en annan löpare. Tycker att jag blir omsprungen av väldigt många men behåller lugnet. Vid 2 km så kommer "MK" ifatt mig och jag förstår då inte var han kom ifrån. Då han ser mig så utbrister han, samtidigt som han kollar av klockan: -Fan, det går för sakta! :-) Det var ju inte så inspirerande att höra men han förklarade senare att han inte menade på det sättet! :-) Han ökade farten lite grand men ändå inte så mycket men ändå tillräckligt för att jag inte skulle kunna hänga på. Ser honom sakta försvinna framåt i fältet och ungefär samtidigt så hör jag "Riksjo"och jag tar rygg på honom och blir lite konfunderad på om det är så smart att ta rygg på en sådan duktig löpare. Kanske att jag fortfarande går lite för hårt, tänker jag. 5 km går, enligt min klocka, på 19.47 och det är ju helt enligt plan men snart skulle ju de jobbiga backarna komma! :-0 Och visst var det så. Backen vid Sofia Kyrka var riktigt jobbig och då började "Riksjo" att dra ifrån och jag försökte inte ens hänga på utan spara lite kraft istället. Vid toppen ligger han ungefär 15 meter före då även han drog ned rejält på farten. I nedförsbacken senare så passerade jag honom precis på slutet och efter ett tag ökar jag lite på farten och det känns som om han släppte då. Ytterligare en jobbig backe kommer och då börjar det bli jobbigt. Nu ligger jag tyvärr efter schemat och när 9-kilometersskylten dyker upp så står klockan på 36.17 och jag är väldigt trött då. Känner att jag inte riktigt har kraft till någon 3.46-kilometer men tappar inte steget helt för det. Jobbar på och alla banderollerna på Hornsgatan var jobbiga då man inte visste hur långt det var kvar. Ser sedan målet och ser även att det är kört att gå under 40 minuter. Tappar farten lite grand och blir omsprungen av ett gäng. Men blir lite sur på mig själv de sista 50-60 meterna och drar på en fin spurt och tror då att jag lyckas hålla de då bakomvarande efter mig i mål. Tyvärr visade det sig att "Riksjo" "smitit" förbi mig precis innan "min" spurt och kom in en (!) sekund före mig i mål! :-) Min egen tid, från startskottet, blev 40.09 medans chiptiden visade 40.02!! Oj oj, skulle jag vetat om att det var chiptiden som gällde så hade jag förstås ökat lite på slutet. Summa summarum så var det ett roligt lopp, jag är nöjd med min insats för det var ganska jobbigt och det var roligt att se familjen som hejade på mig på upploppet!

Snittpuls: 180 sl/min
Chiptiderna:

Semesterloppet, den 2 juli 2005

Rejält bakis var ett maxlopp inget att tänka på utan jag bestämde mig istället för att försöka köra med Ullis och dra fram henne till en bra tid. Det börjar rätt bra och innan jag själv fått igång min kropp så var det jag som hade svårt att hänga på men farten mattades dessutom av och Ullis kände av hårdkörningen dagen innan på TSL. Halvan passerades på 44.03 och det var ju lite högt för att sätta pers för henne men vi trummade på. Strax efter blir vi omsprunga av en chef till mig som har lite tufft i värmen och i en backe får han problem och vi passerar honom. Rejält hett var det och Ullis har det kämpigt på slutet men får till en grym spurt det sista hundra meterna som håller på att ta mig på sängen. Trycker på ordentligt så att jag iaf kommer in på samma tid som henne. Tiden blev 48.51 och det är Ullis rätt nöjd med efter omständigheterna. Tror att hon kom in som 8:e dam på det.

Trosa Stadslopp, den 1 juli 2005

Inför årets lopp var siktet inställt på att åtminstonde köra i lite under 4-minutersfart vilket skulle innebära sub35 minuter men en förkylning strax innan var ett litet orosmoment och redan på uppvärmningen kände jag mig seg och rätt stum i benen. Drog så iväg rätt snabbt som jag brukar och nu dröjde det inte länge förrens jag kände att det kommer att gå tungt. Första kilometern gick på 3.31 vilket ju är lite för snabbt men ändå inte värre än jag brukar och första kilometern var dessutom lite kort. Ser dessutom att pulsen redan i starten är alldeles för hög vilket oroar och den skulle bara öka efterhand. Klockar av andra kilometern på 3.54 vilket är helt okey men jag är tyvärr för slut redan där och blir omsprungen av en kille som jag vet att jag i normala fall skall slå vilket är lite knäckande. Fortsättningsvis så tappar jag hela vägen och det känns väldigt oinspirerat men jag kämpar så mycket jag kan för att iaf ta hem klubbmästerskapet, det är en tillräcklig morot för mig. Ser att det ligger ett chip på vägen och tittar själv ned på min nr.lapp och ser att jag håller på att tappa mitt. Tar upp själva chippet och håller det istället i handen. Kommer i mål på 36.15 och det visar sig att det iaf räckte till seger i klubbmästerskapet men jag hade inte så mycket tillgodo. Rejält besviken och missnöjd men ganska säkert så hade jag ngt skit kvar i kroppen. I normala fall så har jag en mjölksyratröskel på 183 sl/minuten och kan på bra millopp springa på just 183 sl/minuten med toppar på 187 sl/minuten. Nu hade jag en snittpuls på 187 sl/minuten!! Efter loppet var det desto roligare med en skitrolig fest i glada vänners lag! :-) Jag satt uppe till klockan 5:30 och drack och hade roligt.

Broloppet, den 17 juni 2005

Så var det då dags för Broloppet igen och nu fick vi som sprungit alla gångerna en liten överraskning och det var en snygg 5-årsmedalj och en intressant bok om själva bygget. Riktigt fascinerande bok faktiskt.
Det var jag, Ullis och Leffe som åkte tåg ned från Stockholmsområdet och bodde som vanligt fint på hotell Hilton. En hel del shopping blev det och det blev sen lite brått och ngn direkt vila hanns inte ens med förrens det var dags att bege sig mot Atleticum. Där träffade vi ett ganska stort pulsgäng och jag började direkt med att morsa på möllis i tron att det var Frasse men fick faktiskt medhåll av Uff... oj, förlåt, jag menar Leif, om att bilden på Frasses sida inte var direkt lik! :-)
Upp på bussen då och det dröjde inte länge förrens superparet Michelsson gick upp på bussen och satte sig några rader bakom mig och han (Magnus) är nog lika bra på att prata som på att springa!:-)
Väl framme på Pepparholmen var det bara att traska bort mot startfållan och jag såg redan att det var rätt mycket kö i toaköerna så jag struntade i att försöka trycka lite... Joggade lite innan med några fartstegringar och när det var en kvart kvar genade jag in i kön då det var insläpp. Kom längst fram och där stod "Kräftan" och var lite nervös och taggad. Pressfotograferna plåtade för fullt på Michelsson´s och jag stod förstås som en linslus och försökte komma med på ett hörn! :-)
Så gick då starten och visst f-n gasade jag på som en tok igen! Men ojsan, jag sprang visst ikapp Susan Michelsson och tankarna gick om det var hon som tog det lugnt eller om det var jag som gått ut för hårt. Vid 6-700 meter så började jag att känna att jag nog gått ut lite hårt och tappade lite. Jag passerade 1 km ca. 5 sekunder bakom Susan och fick tiden 3.37! :-0 Jag som skulle gå ut kontrollerat, jamen tjena! :-/
Sen kändes det förstås som om man stod stilla efter den där öppningen och jag fick en liten svacka vid 4-5 km. Kom sen på att det var lite mer medvind längst ut på kanten och det gav både en fysisk och en psykisk kick och jag började ta in igen på som passerat mig. Var dock rätt trött när jag kom av bron och tänkte en hel del på var pulsklacken skulle befinna sig. Försökte finna några bra ryggar i motvinden som fanns på en hel del ställen på fastlandet men det hade börjat glesat ur och en tokig dansk som verkade köra intervallträning stjälpte nästan mer än han hjälpte. Fick riktiga magproblem och vid ett tillfälle tvingades jag att ömsom gå och ömsom småjogga men lyckades ändå hålla över 4.30/km vid det tillfället. Pulsklacken sedan höll på att ta livet av mig! Jag vet inte varför men jag fick en sådan fart så pulsen gick upp i taket av både tutan och hejarklackandet och det var knappt jag fick med mig vätskan! :-) Hade sen svårt att få ned pulsen igen men jag låg så pass bra i tid så det var bara att bita ihop. Springer mot målet och ser att om jag bara pinnar på så kommer jag under 1.28 men målklockan är ju inte synkroniserad så när jag trycker av min så visar den ca. 5-6 sekunder mer och jag får tiden 1.28.01! :-) Mår rätt dåligt i mål och får svalka ned mig. Återhämtar mig rätt snabbt och ger mig ut för att heja på de andra! :-)
Ser Ullis passera för en liten sista sväng och efter ett tag kommer Leffe mot mål. Ser också Pia och gormar men hon hör knappt. Missar Ullis spurt vilket gör mig lite irriterad då jag räknat fel på x-tra rundan. Hon persade med över 7 minuter utan att ge allt vilket är coolt! Själv gjorde jag utifrån mina förutsättningar ett riktigt bra lopp med 2 rejäla missar vilket är starten och pulsklackspasseringen! :-) Men det är smällar man får ta! :-)
Km-tider kommer i mitt TC!
Efteråt blev det en mycket trevlig IRL med ett helt gäng glada pulsare som Trelleborgslöparen och Kräftan med son (grymt pers Kräftan), Theo, Leffe, Pia, Ullis, Jag, Sinus, Simon, Frasse och Monchichi, CobraKarin och Joppepop med kids, Jim med sällskap (bror med tjej!?) kom lite senare. Gott käk och god öl blev det samt en massa skratt. Har jag glömt ngn ber jag om ursäkt.
Summa summarum så var det en trevlig skåneresa och nästa år kanske det blir götet som får besök, vi får se! :-)
På tåget hem så träffade vi Magnus Michelsson och det blev lite snack. Leffe var lite otrevlig förstås och sov väl då men vaknade till på slutet tror jag! :-) Kan nämna att Magnus tid skall vara en minut bättre då fotograferna lurade honom att backa tillbaka mot målet för att ta kort på honom och målmattorna registrerade hans tid igen! :-) Nästa lopp är Trosa Stadslopp den 1 juli, då hoppas jag på att gå under 35 minuter men det känns segt nu och i skrivande stund är jag dessutom förkyld. :-(

Mina km-tider och pulsvärden. De första 10 km var nog för långa för att sedan korrigeras vid den 11:e och därefter stämde de nog:

Stockholm Marathon, den 4 juni, 2005

Ja, så var det då dags för Stockholm Marathon igen fast nu var det ett tag sedan jag sprang. Sista gången var ju 2002, då jag var seg redan från start pga godisuppladdningen och stapplade i mål på 4.33 med inte helt försumbar träning i benen.

I år är ju målet att klämma sub3 på maran fast jag hade ju redan insett att det var kört att försöka redan i stockholm då jag inte klarat av att hänga med i 3 h-programmet. Bestämde ju mig lite innan att kanske öppna i rekordfart på halvan och eventuellt släppa på tempot och spara mig lite till Broloppet för att sätta ytterligare ett pers där. Men nu blev det ju inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Redan på fredagskvällen började jag att få lite tokspel då jag började väga skorna, med och utan specialinläggen från landstinget, de verkade ju lite väl tunga! :-) Och visst var det så. Med de vanliga sulorna i vägde skorna 328 gram och med specialinläggen hela 364 gram, alltså 36 gram mer per sko! :-( Körde en lite testrunda på 3 km tillsammans med Ullis och vi drog några fartstegringar och det kändes nog lite i benhinnan... Hursomhelst så bestämde jag mig nog för att försöka få tag på ett par nya Nike Zoom Elite som är ganska lätta och ändå har ett ganska bra pronationsstöd och ändå inte är kantiga som skylonskorna blir med specialinläggen.

Nåväl, vi kom iväg runt halv 10 på lördagmorgonen och allt var i princip klart, vi skulle hitta en bra parkeringsplats och dumpa langningsgrejer till några bekanta. Vi hittade en väldigt bra och centralt placerad parkering vid tennisstadion med fina dusch -och omklädningsmöjligheter, kanon! Gick och hämtade nr.lapparna men att få tag i skor var lite svårare och jag var isf tvungen att promenera en bit för att få tag i skor och jag blev efter lite råd med både för och emot inläggen än mer velig. Till slut bestämde jag mig för att köra utan med risk för att få bryta men med bättre löpkänsla. Till loppet då!

Träffade Ola Björnén i klungan och vi snackade lite innan och direkt efter start så såg jag honom inte mer då jag öppnade mycket tuffare. Lite trångt i början men kom ändå fram till startlinjen på runt 35 sekunder från att startskottet gick. Rejält trångt ett bra tag men det kändes ändå helt okey och fötterna funkade. Jag sprang med vätskeflaskor runt midjan och det kändes helt okey då jag har svårt att dricka ur muggar. Körde mestadels på Vitargo carboloader, Enervits båda gel-typer och energitabletter samt ibland lite vatten och pripps energidryck. Lite väl tufft för magen som krånglade allt mer men skulle jag inte ha kört så koncentrerat med energin så kanske benen skulle tagit slut snabbare. Nu sprang jag ofta med kramp i magen och värk i vader samt utsida knä då jag föll inåt med fötterna då jag inte hade ngt bra stöd. Tog mitt förnuft till fånga angående att sätta pers på halvan för jag kom liksom till insikt att jag har en bra bit kvar att springa sen.... Så halvan gick på 1.32.26 och det gick fortsatt bra. Tyvärr så gav sig sen bristen på långpass sig till känna och det blev en hel del mini-gångpauser på slutet men jag lyckades ändå hålla ihop det hela utan att braka in i väggen fullständigt men ALLA kilometrar från den 31:a klockades över 5 minuter!. Självklart fick jag en superkramp precis på slutet då man precis skulle svänga in på stadion så t.o.m. där fick jag gå! :-) Nåväl, ett pers på över 1 timme och 8 minuter blev det, trots hela 6 maror innan!

Väl i mål hade jag stora svårigheter att få i mig ngt och magen krampade väldigt mycket liksom vaderna. Kämpade mig bortåt omklädningen och duschen samt bastun var en höjdare. Sen tog det inte alltför länge förrens det riktigt sög i magen och pizzan senare smakade superbt och speciellt i trevligt sällskap med mycket spännande och inspirerande löparberättelser och i särklass där stod Måns Höiom som sken som en hel sol när han med inlevelse drog sin berättelse men likaväl intresserat lyssnade på oss vanliga motionärer. Kul! :-) Ett stort grattis till en lyckad målsättning då han blev SM-5:a!!

Satsningen för min del fortsätter och sub3 på maran skall jag försöka ta på en höstmara och det lutar åt Göteborgs Marathon fast inget är helt bestämt.

Några av min tider (Snittfarten är baserad på typ 5 km-intervaller):

35.54 fram till startlinjen (114)
1:a 4.39.12 (154)
2:a 4.13.78 (163)
3:e 4.20.13 (170)
4:e 4.23.83 (173)
5:e 4.14.14 (172), 5km=21.52, 4.22/km Plac. 779
6:e - 9:e 17.03.53 (175)
10:e 4.16.97 (177), 10 km=43.12, 4.16/km, Plac. 715
11.e 4.25.50 (177)
12:e 4.23.36 (178)
13:e 4.18.74 (173)
14:e 4.19.16 (175)
15:e 4.18.87 (176), 15 km=1.04.57, 4.20/km, Plac. 669
16:e 4.31.95 (174)
17:e 4.27.14 (174)
18-19:e 9.01.55 (172)
20:e 4.32.33 (173)
21:a 4.21.92 (172)
97,5 meter 25.74 (171), HM=1.32.17, Plac. 695
22:a (inkl. 95 meter) 4.26.20 (173)
23:e 4.30.61 (173)
24:e 4.45.44 (171)
25:e 4.29.86 (171)
26:e 4.44.25 (171), 25 km=1.50.04, 4.33/km, Plac. 693
27-28:e 9.22.52 (171)
29-30:e 9.18.16 (174), 30 km=2.13.01, 4.35/km, Plac. 712
31:e 5.03.23 (172)
32:a 5.08.22 (171)
33:a 5.05.96 (174)
34:e 5.05.92 (172)
35:e 4.59.60 (171)
36:e 5.12.52 (172), 35 km=2.38.52, 5.10/km, Plac. 736
37-38:e 10.46.13 (171)
39-40:e 10.28.46 (172)
41e 5.03.42 (175), 40 km=3.05.18, 5.17/km, Plac. 782
42:a 5.03.25 (175)
195 meter 1.00.85 (176), Mål=3.16.26, 5.04/km, Plac. 809

Niclas klassikersida!
Ulrikas klassikersida!
Niclas IM-sida ´01 och ´02!
Niclas IM ´03
Ullis IM ´03!
niclas.bernhardsson@telia.com Maila mig!
Tryck här för att komma till Familjen Bernhardsson´s hemsida! Huvudsidan!