Vansbrosimningen
den 8:e juli
(Söt mössa... /Webmaster)
Det var rätt varmt i vattnet och eftersom
hon dagen innan framångsrikt genomfört Tjejsimmet utan
våtdräkt så förblev dräkten oanvänd denna helg. Vad
hon däremot inte räknat med var att det inte alls var
medströms i Vanån (inte detta år i alla fall) och att
hennes man simmar som ett kylskåp. Efter en kilometer
lyckade undertecknad (hennes man) få henne att sluta
vänta på "kylskåpet" och hon kunde simma
resten av tävlingen i sin egen takt. Tiden vart 1:42 och
första steget mot en svensk klassiker var därmed
avklarat.
Lidingöloppet
den 6:e oktober
Vädret
var kanon men däremot har inte träningen varit kanon.
Mycket har kommit emellan men Ulrika har en stark vilja
och det bevisade hon genom att klara av det tuffaste
loppet av en svensk klassiker (enligt mig). En
förkylning några dagar innan satte fart på
nervositeten och det vart till att inhandla ett lager
hälsokost och hoppas på det bästa. Ej helt kurant kom
hon in på tiden 4:00:20. Härligt kämpat!
Öppet Spår
den 25:e februari
(Bild kommer!)
Jaa! Jag är så glad för hennes skull
för Ulrika har varit rätt orolig för dom 9 milen och
hennes teknik har inte varit den bästa men hon klarade
det. Tiden blev 11:04:06. Själv hade hon räknat med en
tid runt 12 timmar så det blev lite bonus. Skidorna
funkade rätt bra och när hon kom på upploppet så såg
tekniken också rätt bra ut. Det var ju en bit att
träna på... Härligt kämpat. Nu känns det som bara
sjukdom kan stoppa hennes klassiker för på cyklingen
har hon känts väldigt stabil. Vågar hon dessutom
"ligga på rulle" så blir det nog ett
behagligt lopp. (Fast det är väldans långt...)
Vätternrundan, 2002
300
km!
den 14:e och 15:e juni
(Bild kommer tyvärr inte...)
Undertecknad fick känna av Ulrikas mer
nervösa sidor innan loppet och när jag dessutom, i mitt
försök att verka van och rutinerad, gjorde så att hon
nästan missade sin start så stod man nog inte så högt
i kurs. Men jag var smart nog att stänga av min mobil
för klockan 3 på natten så hade hon ringt och jag är
ganska så säker på att min röst inte hade gett henne
nya krafter utan tvärtom, vilket senare konfirmerades av
telefonsvararen. Hon lät väldigt trött och visste inte
om hon skulle klara av det men det gjorde hon. När jag
själv var i mål och kom fram till bilen så ser jag
henne sitta i framsätet och hon såg väldigt sliten ut.
Men runt halsen hängde medaljen och en oerhörd lycka
infann sig hos mig. Hon själv, tror jag var för slut
just då för att hoppa och dansa av glädje men hon sa
att det kändes jättehärligt när hon kom in i Motala
och verkligen förstod att hon skulle klara det. Bra
kämpat och det gick ju bra trots en alldeles för dålig
cykelträning innan. Tjejerna bevisar igen att dom är
segare än killarna på samma mängd träning. Tiden ja!
Den blev 15:45. Helt okey tycker jag och det är jag
säker på att hon själv också tycker. Nu tillhör
även Ulrika skaran som har gjort "en svensk
klassiker"! (Och så tror jag hon skulle bli
jätteglad över lite "grattismail"! :-)/WM)
|
